Major suckage

Folk frågar mig (obekvämt) ofta om jag är påtänd. Dels för att jag ofta är ganska energisk bland människor, dels för att jag pratar betydligt mycket snabbare än genomsnittsmänniskan och dels eftersom jag har gigantiska pupiller 80% av tiden. Även i solljus.

1. Jag är extremt långsam och trött hemma, ensam. När jag är ute bland människor är det oftast på jobbet, där jag behöver vara pigg och glad för att prestera bra och ge ett bra intryck för kunderna. I annat fall är det ute med vänner, och då är jag oftast automatiskt glad och pigg över att få lite stimulans och äventyr.
2. Det finns så mycket att säga, och munnen är inte hälften så snabb som hjärnan. Dessvärre har jag sedan jag började jobba med Ica börjat snubbla över orden i tid och otid - minst sagt genant när jag talar i butikens högtalare. Men utan att smickra mig själv skulle jag nog säga att jag talar nästan i Gilmoretakt många gånger. Se Gilmore Girls @ youtube.
3. Jag vet inte vad grejen är. Jag är varesig konstant kåt eller konstant arg. Men har enorma pupiller i 8 fall av 10.

I skrivande stund är jag dock hög på två energidrycker och tentaångest. ÅÅÅHHH, varför jag?!?!

Dollarhetsen

För tillfället drivs jag av någonting som känns som ilska men ändå inte. Som om jag är ett rovdjur, redo att slita alla hinder i stycken.

Sambolivet med Hannah är fantastiskt. Hon tränat till Carmen Electras Striptease Aerobics, städar, gör te och mackor och pysslar om mig. Hon är möjligtvis bäst i hela världen. Onekligen bäst i min värld iallafall.

Dagens arbetspass var förmodligen de lättast intjänade $$$ någonsin. Jag satt bokstavligen och rullade tummarna. Och skrev listor. Motionsdagbok, jag är bra-lista, tack-lista, hjälp-lista, saker som gör mig glad-lista. And so on.

Saker som gör mig glad (bl.a.): att se förälskelse, Hannah, framgång med mina mål, socialisering i allmänhet, mina skor, utveckling, lön, välformade ögonbryn, Micaela, sexualitet, att bli positivt motbevisad, god mat och dryck, roliga kunder, fina (dyra) underkläder, Pippigrisen, mina föräldrar, att få kvalitetstid med mina föräldrar, viktminskning (yay!), stimulerande nya bekantskaper, bekräftelse för oytliga egenskaper, skön sömn, attraktiva människor, utmanande intelligens hos andra individer, hundvalpar (heh), Niklas, min egen fantastiska humor, oskyldigt oanständigt dagdrömmande, att ha städat och organiserat runtom mig (är ett konstant bombnedslag), peppig musik, hångel, subtila referenser, skvaller, shopping, bra böcker, bra film, bra tv-serier, att ge njutning i form av massage, porslinshy, när nära och kära är lyckliga, politiskt inkorrekt humor, regnoväder, höst, sommar, vår... osv. Jag skrev tre kvittopapper till fulla med saker som gör mig glad, men jag är för lat för att försöka tyda vad jag skrivit. Fin dag, hoppas att jag får trädgårdskassan igen imorgon.

Det finns för mycket saker att vara glad åt. För mycket att vara tacksam för. För få saker som inte går att ändra om man vill för att gå runt och vara sur och ledsen hela livet. Det enda man behöver är att ändra perspektiv. Allt jag behövde var den lilla pusselbiten som rymde till Paris.

Sexing it up in the city

När jag och min fd. bröt upp efter 3,5 år så fick jag allvarliga sömnproblem. Så jag började vagga mig till sömns med avsnitt av Sex and the City. Eftersom jag redan hade sett alla avsnitt brukade jag somna inom en kvart - klockrent! Så serien fick en väldigt varm plats i mitt hjärta.

Som yngre har jag nog alltid sett mig som en kombination av Miranda och Carrie, dvs. cynisk toffel. Nu skulle jag nog vilja påstå att jag är en kombination av Samantha och Charlotte. Charlotte eftersom jag är så optimistisk, stundtals naiv och kan rodna över de mest enkla saker. Samantha eftersom min humor är totalt översexualiserad, jag ändrar inte min personlighet för att jag sitter är i närheten av känsliga öron eller kritiska f*ttor och jag har inget som helst filter mellan hjärna och mun. Praktiskt och opraktiskt. Man vet i viss mån vad man får då.

Så, jag har peelat, vaxat, rakat och sminkat. Tagit på mig mina finaste underkläder från Victorias Secret, mina högaste klackar och fixar håret för att ta cosmopolitans med tjejerna innan filmen börjar ikväll.


Dagens soundtrack (Felix I luvv u):

Losing faith.

Igår var det midsommar, jag firade med min familj och några av mina närmaste vänner. Det var en orgie i god mat. Just dessa högtider gör mig ofta lite sentimental kring de som inte firar med sina närmaste. På julafton pratade jag t.ex. med pappa i telefon. Han var på väg hem från sitt dåvarande ragg och skulle spendera dagen ensam, jag började nästan gråta.

Jag kan inte sluta tänka på en kvinna från min klass. Hon var så oerhört vacker, med en sexuell utstrålning knappt Angelina Jolie kunnat mäta sig med. Det behöver väl knappt nämnas, men de flesta kvinnorna i klassen tålde henne inte och var konstant småsinta. Iallafall, ganska tidigt under terminen satt vi och åt lunch tillsammans och hon berättade lite om sig själv. Sina graviditeter, barnen som kommit därav och sin man. Så fort hon började tala om sin man så glittrade hon till på ett sätt som jag bara sett mina jämnåriga kompisar vara när de är helt tokförälskade. Hon pratade om hur stor och stark och vacker han var. Hon rodnade, log världens största leende och såg ut som om hon bokstavligen svävade på rosa moln - inte bara bildligt. De hade tydligen hängt ihop i 11 år, och hon var fortfarande helt galet kär. Vansinnigt.
Under terminen kom hon ofta sent, och gick lika ofta tidigt. Men hon hade ju barn och jag tänkte inte mycket mer på det. Många andra i klassen hade dock issues med saken. Så en dag strax innan avslutningen berättar hon för mig att hon skall flytta utomlands, att hon är klar med Sverige. Jag försökte vara gullig och kontrade med att hon tar väl med sig sin snygga man - "Min man har gått bort. Han är död."
All sprudlande ungdom som innan varit hennes trademark bara sinade från hennes ansikte. Kvar fanns bara en 30årig änka med mörka ringar under ögonen och ett brustet hjärta. Jag kände hur mitt hjärta brast lite då också.


Vad är egentligen meningen med att träffa den rätte om det ändå finns en risk för att förlora honom? Vad är rättvisan i det? Vad är meningen med att vara nykär i 11år för att sen få sitt liv ituslitet? Jag förstår inte. Jag vill nog inte älska någon egentligen.

Paranoia 1984

Den här FRA-lagen gör mig helt stissig. Nu kommer ju hela världen få reda på vilken vriden porr jag söker på 18 gånger om dagen. Och tänk om de bandar när jag pratar skit om någon på jobbet med min bästa kompis över mobilen? WHAT TO DO?!
Och jag kommer garanterat sättas dit för att jag laddade hem en trancelåt igår *SKEMZ*

Jag och min gamla vän paranoia klarar inte riktigt av en lag som denna. Hälften av mina vänner lär ju fly landet.

Let me think about it.

Alltså, jag kanske är frigid - men jag tänker inte ligga med vemsomhelst. Det har getts en hel del tillfällen på senare tid för diverse olika tillfälliga nakenpartners, men hur full jag än är blir jag helt enkelt inte lösaktig i den bemärkelsen. Å andra sidan verkar situationerna alltid hamna i mitt knä, oavsett var jag blir berusad.

Är helt dampig i huvudet, som om jag tagit världens bästa drog. Jag tänker galet snabbt, och har gjort upp en helt fantastisk femårsplan. Och hur jag skall göra för att nå allt jag vill ha (som förövrigt inte är materiella ting). Vänta bara mina små kycklingar.

Jag lyssnar på Fedde le Grand och myser i mitt huvud.
Måste lära mig mer om politik, sport och heminredning, min allmänbildning är starkt bristande.

350km/h

Nu har jag plöjt igenom Jenna Jamesons 'Att älska som en porrstjärna'. Den är oerhört mycket bättre än Traci Lords biografi. Effekten av allt detta läsande är att min hjärna på något vis har aktiverats igen. Jag tänker snabbare, kan bolla hur många tankar som helst samtidigt och har om möjligt en ännu rappare tunga.

Kombinerad tvätt/städdag, deprimerande.

In with the new?

Jag har medel för att bli allt jag någonsin velat vara, men jag är uppriktigt vettskrämd över att bli för bra för mitt eget bästa. Ödmjukhet kommer inte gratis.

Som alltid; out with the old.

Att bli blond har haft större påverkan än vad jag trodde, jag har lyckats glömma lösenordet till min gamla blogg. Men här får ni en ny!

Efter ett stort uppehåll vad gäller läsande har jag nu återupptagit mitt parallella läsande av The Game, Jane Austens Guide to Dating samt Att älska som en porrstjärna. Geniala böcker alla tre, men på helt olika vis. Förmodligen har jag återupptagit läsandet eftersom jag egentligen borde plugga till min omtenta i anatomi.

Som jag nämnde i det tidigare stycket har blekningarna haft viss effekt på mig. Möjligtvis är den största skillnaden att jag har sjukt mycket roligare. Det beror förmodligen till stor del på att min bästa kompis är med mig nu, men också att människor helt enkelt verkar se mig på ett helt annat sätt.
Har aldrig varit med om att så här många äventyr avlöser varandra, så mycket skratt, så mycket hångel och samtidigt trygghet som bara kommer inifrån.


Lets discuss:
evolution, psykvården, eget måbra-ansvar, dålig (genial) tv och störd sexualitet.